Barbie, Barbie, Barbies hela helgen.
Med min helt egna Ken saklart.

Mums och Tack for inbjudan.

Oj vad skoj det kan vara med en extra 4-timmars lektion som var helt oforvantad.
Har ju trots allt alltid tyckt om skola. Eller, det ar inte sant. Har tyckt om skola nar det ar nagot jag tycker om. Makes more sense huh?
Idag var det Cinemotagraphern for Black Baloon som kom och snackade. Forst visade han filmen och sedan skulle vi ha en liten fragestund men det slutade med att vi kollade igenom hela filmen igen och han forklarade.

Undrade just ocksa for nagra dagar sedan varfor jag visste namnet pa filem. Kom pa det idag - i mitten av en scen. Japp. Haha, for dar satt min jevvla kompis pa bussen mitt i filmen.

Just det ja kara Sunny. Haha, sa glad jag blev kompis.

Nu filmas det pa insidan av ogonlocken har. Ideer ideer ideer. Ska nog ga och kolla i lite bocker sa jag kan fa en riktigt FIERCE ide.

De fyra basta blir en film.
Min ska bli en film.
Min AR en film!

Jag sitter på nya favorit cafet och mumsar i mig fruktsallad.
Det är inte maten som fångade mig. Inte heller ligger det i ett perfekt läge.
Och ingen större mysfaktor.
NEJ.
Men "free wireless" fick mig att smälta.
Och förresten klarade Giovanni att göra en supermumsig fruktsallad alldeles själv.

Sign out.

Crank That Soul..

Fram.
Sida.
Sida.
Blink.
Yes.
Fixa.
Lyckas.
Kurra.
Gladjerus.
Muffin.
Surfa.
Ackliga bitar.
Strunta.
I.

Masta.
Ga.
Hitta.
Du.

Hej.

Catch up BIGTIME!

I am facebooking myself to death today!

Sota tanter. Sa sota.

Blabbifikt Blabbel.

Alla kan vi inte vara duktiga pa allt. Jag fick lara mig hur det kandes att vara bland de samsta i klassen. Usch. Kandes inte alls kul. Jobbigt. Underlagset. Deprimerande. Men idag fick jag bevis. Det var inte alls sa illa som jag trott. Faktiskt var jag ratt ahead. Och vara videos blev fina. Mina o Michaels. Finast av alla. Sa nu slipper jag vara samst i klassen. Det ar bra. Jag tyckte inte alls det var kul. Nu maste jag fixa massa grejer. Och sa har jag glomt min telebooboo. Eller, hann inte riktigt kolla efter den imorse nar vi akte. kl. 06:00 gick jag upp. Snoozade visst med min bjorn lite innan. Men sen var det bara att ga upp. Valkommen till skolbanken. Och i det yrke vi stravar efter blir det manga tidiga morgnar. Sa vi kan fanga ljuset. Idag fangade jag dagen. Det var mysigt. Det var kallt. Jag tog pa mig Jeans och Hoodie. Mysigt. Mina fina Graa Insight som jag plockade pa mig fran Sveige garderoben ar nya favoriter. Synd bara att blixtlaset ar sonder men va fan - ar man trash sa ar man. Det kan val Natta intyga. Haha. Natta, hon har alltid nagot att mobba mig for. Hade det inte vatt fore att hon hade vatt min Humorkanal nummer ett hade hon nog blitt anmald. Jag saknar Natta. Jag saknar Manga. Det ar svart att vara langt borta, ensam, och Ny. Igen. Annu en gang ar jag ny. Vaxer? Frank sager att jag behover ga igenom det har. Kanslan av att vara ensam. Han & hans teorier. Vissa make sense (om jag bara hade haft det ordet i svenskan). Men ibland undrar man. Han far mig iallafall att tanka. Utanfor boxen. Eller na, storre an det. Utanfor hela javla rutan. Eller mera utanfor denna jord - i universum nannstans. Inte konstigt att jag kanner mig forvirrad. Om min hjarna ar pa en annan galax medan jag sitter har och forsoker reda ut saker. Flodande feelings. Finemang. Ibland blir jag arg for det. For varlden han visade mig. Jag trivdes ju i min varld. Min lilla. Dar jag hade min plats. Sen helt plotsligt var allt fel, fel, fel. Men sa ratt, ratt, ratt. Men jag ar inte bitter...



Na. Det ar bestamt. Har. Nu. Sa, bevisat. Matrix knows. Fran nu finns det bara Gladje. Sol. Vilja. Vagor. Kraft. Sommar. Styrka. Karlek. Passion. Lycka. Narhet. Bilder. Visdom. Film. Och saklart Blommor.




Hittade lite gamla fina skona bilder i galleriet. Fina va? Ohh vad jag saknar att fotografera. Jag har tre dagar ledigt. Tre dagar. Jag vill ha en ny kamera. Eller en gammal. Spelar ingen roll. Spelar heller ingen roll om det ar en stillbild eller film. Jag ar inte den som ar den. Jag vill bara leka, filma, fota, fixa, ha skoj. Idag hade vi skoj. Jag har saknat det. Min Passion. I'm back. It's back. And there is no end of this journey. Oops. Dar skrev jag natt. Nej, inte sa. Vem vet. Ingen vet. Ingen vet nagot egentligen. Vi lever i en varld dar alla latsas veta massa. Det fick jag reda pa idag. Och det gjorde mig glad. En dag sag jag ett klipp i Zoo om alla nya teknikprylar. Foga imponerad (extremt faktiskt)dreglade jag over prylarna for att i nasta sekund bli forbannad. Jag blev forbannad over hur sjukt det var att dessa prylar fanns redan, sjukt hi-tech grejs. Som tur vad - tack gode du - sa fick jag skymta att det var vad redaktionen ville se i framtiden. Dar drogs en suck. Det gjorde ont att allt detta redan fanns - som att det inte fanns nagon framtid i framtiden. Den kanslan fick jag. Den var skum. Och dalig.
Nu ska jag forsoka ga och hitta en telefon att ringa for eftersom jag som sagt inte lyckades fa med mig min idag. Ingen forvaning. Jag vet. Men igar patraffade jag en trevlig hi-tech nyhet. I alla fall for mig. Jag hade da forvanandsvis slut pa batteriet pa min boobo och lyckades skicka ett meddelande i en telefonkiosk. Vilken grej! Haha. Och pa topp av allt sa kostade det mej foga 30 cent. Inte illa. Det gillar vi.

30 cent. Hej!

Jag pluggar film.
Jag pluggar film.
Jag pluggar film.

Parlor Pa Min Panna.

Malin. Molle. JamJam.

Idag ar det sa varmt att jag far parlor mellan ogonen till och med nar jag sitter still. Sa nu sitter jag har still med parlor mellan ogonen och tanker pa dig.

Sa snurra min jord igen - radion spelar var sang.

Yes. YES. Snurra upp mig till dej sa vi kan sjunga gamla godingar.

TYPISKT.

Har gar man plOtsligt runt i stan med en PortfOliO under armen och sa fanns det inte ens nagon anledning till det. Sa J Typiskt.

Trippin'

Jag hade glomt det.
Efter alla ganger i USA. Underbara.
Efter varan fina i Aussie.
Hade jag liksom stoppat undan tanken.
Men nagon gang emellan att jag sag de vita linjerna forsvinna bakom mig pa vagen och kande gladjen over att sitta men nagon jag tycker om och sjunga hogt hogt sa kom jag pa det.
I LOVE ROADTRIPPIN!

BYE DARL.

In en fullpackad van med nervevade rutor och lukt av sommar begav vi oss. Staden som har min fulla HAT-KARLEK forsvann sakta bakom oss. Just da fanns det bara karlek till den. En sommarvecka i denna underbara stad gjorde mig knasvag igen. Manga minnen. Annorlunda fran mina andra minnen. Men man far inte glomma fina stunder for att man forvantade sig nagot annat.
En vecka av vanskap, skratt, svett, morgondopp, minnen, klippor, utredningar, surfing, sallad, djupa diskutioner, kvallsdopp och sommarluft var precis vad jag behovde for att inse att jag inte vill lamna.
Inte nu.
Men det var lange sedan jag gjorde vad jag ville sist.
Sa som den kvinna jag inte ar sa packade jag bilen. Japp. Foga stolt var jag efter pusslandet.
Och med en forvantansfull sorggladje sag vi Sydney skyline forsvinna i bakgrunden.
Bye Darling. Bye.

I was home.
They were there. All the people I need.
They were there in a neverending dark story. Living a life. Brightend by friendship and love. Light when they need it.
I felt home.
There by them. All the peple I need.
I used the cosyness of the neverending dark. Lived that life. High on the Light of love. Got used to the brightness.
I am home.
Home alone.

Dissapointed with the world.

When I wanna indulge in a HUGE yammy ChaiLatte to caress my tastebuds for the well-being of my soul and I get the increadibly undrinkable Syrup version, and on top of that extra amount of that fake, sticky, stinky syrup, (since I asked for it) I get dissapointed with the world. Very disssapointed.

Nu har vi varit där.
Nu är vi här.
Fjärilarna har fest i magen.
Oohh jag trivs.

Ligger här och håller ditt finger.
En tidig morgon.
Undrar vem Du är.
Vart kom Du ifrån?
Du. Underbara varelse.

Tänker. Undrar. Funderar.
Vart ska Vi gå ihop Vi två?



Ler.

Jag vill.

Ha. Mitt ett eget hem. Cravings för det.
En liten lya i en stor stad. Ett loft I en gammal fin del av ett pulserande centrum. Där söta små cafeér och sköna barer med livemusik ger en hög mysfaktor 5 trappor ner. Ett liv i Två rum och kök med stora vita fina fönster med spetsgardiner som får solstrålarna att leka i ett skimrande mönster på mitt ljusa gamla trägolv. Här blandas gammalt med nytt. Massa fina bilder på allt jag tycker är fint ska pryda mitt hem. Och blommor. Blommiga fina mönster. Ett vitt kök där massa söta små antika servisdelar dukas upp till en fin kombination. Kaffe serveras i gamla små koppar av olika slag och på bordet står en liten vas med nyplockade blommor. Överallt finns snygga lampor eller levande ljus och kläder hängandes på väggarna. Ett vitt fårskinn där jag kan gosa med en stor kopp te medan regnet smattrar på rutorna. Här äter man bara mt som är bra för själen. Som goda sallader och kladdkaka. Jag har ett underbart synligt skoställ där klackarna står på rad och lockar till ett glas vin nere på hörnet. Men det föreviga problemet som var så charmigt i början får mig att tveka - Gå fem trappor ner och veta att jag måste ta mig upp igen får mig att ringa över några vänner på ett glas vin istället. Klick-klackandet i trappan är mitt favoritljud och doften av en sen kväll i hela lägenheten när jag vaknar morgonen efter. Kläder slängda överallt, vinglas här & där och bara en timme kvar av tvättiden. Men jag trivs. Jag ler. Här vill jag bo.

I was in love.
Extremley in love.
I forgot to write it. No internet connection.
But I was in Love. Some weeks ago. Extremley in Love.

Meet the fockers.

Hur i hela friden lyckades jag hamna i ett hus omringat av staket med pilar pa, i en stadsdel i Pest dar hundarna jagar en sa fort man gar forbi ett hus och gatorna inte ar asfalterade. Och pa topp av allt. Pa julen?

The fockers ar snalla. Mamma ar vackert mysig. Syster ar galet harlig, andra syster ar elegant snall. Laja ar busigt fashionabel och Krysztof ar barnsligt skojig.

Jag tycker om huset. Fracsht och Hemma. Extremt god matmamma som fixar allt. Massagedusch och eget loft, och till och med en sjalvtvattande toa. Allt som jag varit radd for var toppen.

Och palsar. Tur att man inte var en greenpeace aktivist ja. Mamma sitter och syr palshattar och grejjor i Workshoppen och sen saljs dem pa torget av en tjock gosig Sven/look/a/like. Och torget alskar jag. Julmarknad med Gluvin och mumsiga snurror. Adventskalender i fonsterna och doft av paprikakorvar. Honungsburkar i mitt tycke och godisstand i fint gammaldags mysskick.

UNDERBART. FINOM.