Finns ingen kvällsmat.

Tack för äpplet Pillan!

Jag åker snart Hemifrån.
Jag ska Hem.
Det är unikt.




Jag längtar.
Jag vill inte.

04:00

"Bara en fråga till.."
"handlar den om tarmsköjlning?"
"Nä - om Anus."

Blabbifika Erika & jag.
Jag & Blabbifika Erika.


"Tror du vi kommer att vara vänner tills vi dör?"
"Ja, alltså vi kan ju liksom inte bara sluta känna varann."

Malmö Stad.

Jag trivs.
Jag kan cykla dit jag vill.
Jag kan till o med gå dit jag vill. Om jag har tid vill säga. Och det har jag.
Det är ju en liten skillnad.
Och om det är varmt. Det är det. Det är ju en annan skillnad.
Fast nu letar jag ju inte skillnader. Eller jag letar ju inte överhuvudtaget. Jag bara konstaterar. Oskillnader från mig o Malmö. Som att jag trivs.
Som att jag tycker om att plocka tusenskönor på gräsmattorna. Som att det sitter en målning av mig i tunneln. Som att mina brorsbarnglatt jublar Hanna när jag kommer. Som att jag kan drunkna i en läppstiftjungel med Natalie. Som roomservice. Som att fika i solen. Som att allt allvarligt kan förvandlas in till fniss o glädje på Lilla torg. Som att man måste tvinga sig i iskallt vatten för att skynda upp för att vilja i igen. Som ballerinakex. Som skvaller. Som att Erikas röda dansematta alltid inbjuder till sena dansnätter. Som konversationer. Insikt och förståelse. Som att BFF kvällar alltid finns till hands. Som att familjen bara finns här. Runt. Hela tiden. Som en spelkväll. Som vitt vin i solnedgången. Som långa promenader i regnet. Som söta sms av kärlek. Som att älska.
Som saft