Parlor Pa Min Panna.

Malin. Molle. JamJam.

Idag ar det sa varmt att jag far parlor mellan ogonen till och med nar jag sitter still. Sa nu sitter jag har still med parlor mellan ogonen och tanker pa dig.

Sa snurra min jord igen - radion spelar var sang.

Yes. YES. Snurra upp mig till dej sa vi kan sjunga gamla godingar.

TYPISKT.

Har gar man plOtsligt runt i stan med en PortfOliO under armen och sa fanns det inte ens nagon anledning till det. Sa J Typiskt.

Trippin'

Jag hade glomt det.
Efter alla ganger i USA. Underbara.
Efter varan fina i Aussie.
Hade jag liksom stoppat undan tanken.
Men nagon gang emellan att jag sag de vita linjerna forsvinna bakom mig pa vagen och kande gladjen over att sitta men nagon jag tycker om och sjunga hogt hogt sa kom jag pa det.
I LOVE ROADTRIPPIN!

BYE DARL.

In en fullpackad van med nervevade rutor och lukt av sommar begav vi oss. Staden som har min fulla HAT-KARLEK forsvann sakta bakom oss. Just da fanns det bara karlek till den. En sommarvecka i denna underbara stad gjorde mig knasvag igen. Manga minnen. Annorlunda fran mina andra minnen. Men man far inte glomma fina stunder for att man forvantade sig nagot annat.
En vecka av vanskap, skratt, svett, morgondopp, minnen, klippor, utredningar, surfing, sallad, djupa diskutioner, kvallsdopp och sommarluft var precis vad jag behovde for att inse att jag inte vill lamna.
Inte nu.
Men det var lange sedan jag gjorde vad jag ville sist.
Sa som den kvinna jag inte ar sa packade jag bilen. Japp. Foga stolt var jag efter pusslandet.
Och med en forvantansfull sorggladje sag vi Sydney skyline forsvinna i bakgrunden.
Bye Darling. Bye.

I was home.
They were there. All the people I need.
They were there in a neverending dark story. Living a life. Brightend by friendship and love. Light when they need it.
I felt home.
There by them. All the peple I need.
I used the cosyness of the neverending dark. Lived that life. High on the Light of love. Got used to the brightness.
I am home.
Home alone.

Dissapointed with the world.

When I wanna indulge in a HUGE yammy ChaiLatte to caress my tastebuds for the well-being of my soul and I get the increadibly undrinkable Syrup version, and on top of that extra amount of that fake, sticky, stinky syrup, (since I asked for it) I get dissapointed with the world. Very disssapointed.

Nu har vi varit där.
Nu är vi här.
Fjärilarna har fest i magen.
Oohh jag trivs.

Ligger här och håller ditt finger.
En tidig morgon.
Undrar vem Du är.
Vart kom Du ifrån?
Du. Underbara varelse.

Tänker. Undrar. Funderar.
Vart ska Vi gå ihop Vi två?



Ler.

Jag vill.

Ha. Mitt ett eget hem. Cravings för det.
En liten lya i en stor stad. Ett loft I en gammal fin del av ett pulserande centrum. Där söta små cafeér och sköna barer med livemusik ger en hög mysfaktor 5 trappor ner. Ett liv i Två rum och kök med stora vita fina fönster med spetsgardiner som får solstrålarna att leka i ett skimrande mönster på mitt ljusa gamla trägolv. Här blandas gammalt med nytt. Massa fina bilder på allt jag tycker är fint ska pryda mitt hem. Och blommor. Blommiga fina mönster. Ett vitt kök där massa söta små antika servisdelar dukas upp till en fin kombination. Kaffe serveras i gamla små koppar av olika slag och på bordet står en liten vas med nyplockade blommor. Överallt finns snygga lampor eller levande ljus och kläder hängandes på väggarna. Ett vitt fårskinn där jag kan gosa med en stor kopp te medan regnet smattrar på rutorna. Här äter man bara mt som är bra för själen. Som goda sallader och kladdkaka. Jag har ett underbart synligt skoställ där klackarna står på rad och lockar till ett glas vin nere på hörnet. Men det föreviga problemet som var så charmigt i början får mig att tveka - Gå fem trappor ner och veta att jag måste ta mig upp igen får mig att ringa över några vänner på ett glas vin istället. Klick-klackandet i trappan är mitt favoritljud och doften av en sen kväll i hela lägenheten när jag vaknar morgonen efter. Kläder slängda överallt, vinglas här & där och bara en timme kvar av tvättiden. Men jag trivs. Jag ler. Här vill jag bo.

I was in love.
Extremley in love.
I forgot to write it. No internet connection.
But I was in Love. Some weeks ago. Extremley in Love.

Meet the fockers.

Hur i hela friden lyckades jag hamna i ett hus omringat av staket med pilar pa, i en stadsdel i Pest dar hundarna jagar en sa fort man gar forbi ett hus och gatorna inte ar asfalterade. Och pa topp av allt. Pa julen?

The fockers ar snalla. Mamma ar vackert mysig. Syster ar galet harlig, andra syster ar elegant snall. Laja ar busigt fashionabel och Krysztof ar barnsligt skojig.

Jag tycker om huset. Fracsht och Hemma. Extremt god matmamma som fixar allt. Massagedusch och eget loft, och till och med en sjalvtvattande toa. Allt som jag varit radd for var toppen.

Och palsar. Tur att man inte var en greenpeace aktivist ja. Mamma sitter och syr palshattar och grejjor i Workshoppen och sen saljs dem pa torget av en tjock gosig Sven/look/a/like. Och torget alskar jag. Julmarknad med Gluvin och mumsiga snurror. Adventskalender i fonsterna och doft av paprikakorvar. Honungsburkar i mitt tycke och godisstand i fint gammaldags mysskick.

UNDERBART. FINOM.

I en annan värld.

Vaknar av ljud och att kisseblåsan är full.
Ljuset försöker knuffa bort nattens mörker.
Så det är inte nattsvart. Men inte ljust.
Sådär mittemellan som det är när ljuset knuffar bort mörkert.
Regnbågsfåglarna verkar ha morgonmöte. Massa kvitter, och jag inser att det är morgon.
Klockan är väl sådär
05.30.

Det är okej. Jag är pigg.
Ska följa med Medvin på jobb idag.
Först ska vi åka o köpa frukost. Jag är excited.
Som ett litet barn som ska med pappa till jobb o få äta favoritfrukost. Bullar o gott ska inhandlas.

Vi åker till ett splitternytt område.
"Haven"
Nytt fint hus med jättefina golv. Såklart eftersom min kära gjort dem.
Blackbutt - det visste jag. Jag tycker om blackbutt. Skumt namn för nästan vitt trä dock :/

Jag parkerar mig i ett stort tomt rum med en splitterny gosig svart matta. Inte en Dustmite som bor där inte.
Lagar bullar. Eller. Säger man så? Hur som helst. Min mumsiga frukost är gjord. O fina mackor till min hårt arbetande pojke.

Internet. YES.
Min dag är gjord.
Vad kan man mer önska sig än att få vara på jobb med sin pojke. Hjälpa honom lite, dammsuga o fylla hål o få nya träningsskor på köpet o resten av dagen på en mysig matta med sin dator utan dåligt samvete?

IDAG.

Idag vaknade jag nar han kom o lade sig bakom mig. Andades i min nacke o bara lag o kramade mig. O smekte mig. Sadar sa man inte kan sova men inte latsas som att man ar vaken for man vill bara sova. Sedan sov jag till 8.08. Dromde skumma drommar. Att mina vanner inte var bra pa jobb och blev sparkade. Skumt. Motsatser?
Gick o gjorde lunch aggamackor till min alskling till lunch imorgon. Som den akta hemmafru man ar. Och frukostmackor till mig.

Toast
Agg
Tomat
Spenat
Smor
Avocado

Mums japp. O te i var krympta teflaska. Haha. Sen sov o vaknade jag anda till tolv. Inte likt mig! Har du tagit dina vitaminer? Japp.
Bestamde mig efter lite velande att aka till parken o sola o kanske gora lite undersokningar till min rapport. Blev park, sol o musik.
Undersokningarna blev att ga o kolla Bally-vaskor o Gucci-scarfar.
Half Sub! Yes please.
Otrevlig man pa Quantas. Liknade Sven. Tysk javoll. Inga points dar inte. Sen nu sitter jag har pa samma internetcafe dar vi hittade vart kara Bentley hem for 2 veckor och en dag sen. Lika forvirrad nu som da. Precis nar man bestamt sig igen. Sa inser man, vad ar eg. viktigt?
Kanske bara att inse - jag har ALDRIG bestamt mig.
Ska ta bussen hem o ga o gymma med min alskling. Spinning o Combat. Hoppas jag kan fa med honom pa en iaf. Hade varit sa roligt.
Sen hem o mysa. Kanske spela risk?
O ata paron, sant dar som knaprar i skalet men ar lite mjukt o saftigt innuti. Mums.

Vackraste varelserna beyond.

Ika. Du ar vacker.
Babe. Du ar vacker.

For att ni forstar beyond denna varld.
En dag kanske jag kommer dit med er.

Bara, bara vara vanner.

Bara skita i allt. O dra.
VI.
Jag & Du & Du & Du & Du & Du.

Vi som forr.
Hejda allt.

Hej nytt.
Eller?
Hej gammalt.
Igen - ater.
Atervanda.
For allt som verkligen betyder natt ar ju Vi. Oss.

Bara vara vanner.

Perth.

Purple trees & Flying Spiders...

Im for sure not on drugs.
Am I going insane?

KRAMA KRUMELUR

KREATIV. GE MIG LIV. MERA TID. TID ATT LEKA. LIV I LEKEN. MJÖLKA ETT KREATUR. RIVA EN MUR. SUDDA SURA MINEN. KRITA. SLÖSA. ANVÄND DET VI INTE HAR. EJECT. INTE BRA. LEV ENKELT. KRYDDA LIVET. ÄT VITA KRITOR. GE OSS FÄRG. FÖD PÅ NYTT. 85 IGEN. KREMERA GAMMALT. BORT MED ANSTALT. HALT. STOPPA NU. BÖRJA KUL. KREERA SKAPA NYTT. SKAPA LIV. KÄNN KÄNSLAN. GE MIG MERA TID. ATT KRAMA KRUMELURER.

Regn o tårar o regn o tårar

"Please just promise me one thing - Don´t kill my love for you."

Vi åkte till Perth. Min man och jag. Förväntansfulla. Vår resa. Vårt liv. Bara vårt.
Vi skulle ju starta något eget. Något bara vårt. Inte hans, som jag hoppar in i.

Mhm. Och där kom verkligheten. Första dagen.
Aj.
Det kanske är som han säger? Inget är bra nog för mig?
Storbråk igår. På väg hem från Bion.

I just miss you. Tårar
. Schtubb.
Ja och där fick jag

Han ser det från sitt håll. Såklart.
Jag ser dte från mitt,
Jag förstår dig. Men det hjälper inte mitt problem. Om du inte förstår o lyssnar.
Kanske är mina problem djupare.

Kanske blir jag aldrig nöjd.
Men hur fan ska jag kunna vara nöjd när alt som betyder något försvinner?
Och det känns som längre o längre bort.

Helt plötsligt händer det. Jag försvinner.

Vilket skämt.

Bentley.
Där bor jag.
Classy.

PERTH.

Skenet bedrar.
Regnet bedrar.