Jag har tranat for fullt i tva dagar nu och far nu lov att jobba pa David Jones pa riktigt. Det ar ju bra eftersom jag varit dar tva manader nu.
Det basta med traningen var dock att jag traffade en alldeles speciell van. En sadan som far en att vika sig av skratt. Jag har inte traffat henne pa sa lange. Har inte kant magen knipa sa pa hur lange som helst. For ingenting.
Hur som helst ska vi nu bli vanner for alltid och nar vi ar 90 och fortfarande jobbar pa DJ's sa ska hon hjalpa mig att tugga min sushi till lunch nar jag glomt mina lostander.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar