thoughts & thinks.

Jag vill kunna allt. Jag vill veta allt. Jag vill vara med när det händer. Över allt.
Här. Var. Där. Dom är där - dom som jag tycker allra mest om. Dom som känner mig och dom som jag kan sitta i tystnad med. Det är kärlek. Iförsig är jag aldrig tyst. Men ändå - om jag skulle vilja. Jag sa att jag avundas henne för hennes skönhet och ständiga leende. Då vände de sig om och sa att det är jag. Det är konstigt vad man uppfattar och vad man uttrtycker. Jag gör alltid något. Alltid. Jag hatar att bara vara fast gud vad jag vill bara vara. Men då hinner jag inte ikapp mig själv. Som att ha dansesjukan fast man inte kan dansa. Jag vill se allt fast jag bara somnar. Jag har Somninnia när jag vill vara vaken och insomnia när jag vill sova. Min handled gör ont av för mycket surfande. Hans handled gör oxå ont. Just på dagen när jag skrev i min kärleksbok att jag hoppades att den var bättre - just den dagen flög han över cykelstyret och landade på den igen. Ironiskt. Kroniskt!Alltid tror jag att alla kan mer när alla kan mindre. Alltid tror jag att alla kan mindre när alla kan mer. Oftast ser jag upp eller ner. Jag ser sällan rakt. Men det är då jag skapar. Relationer tar tid att skapas. Idag fick jag två nya ideer. De hanlar om turneer och dubbelmoral. Jag har trippelmoral. Allt ses från alla sidor och ingen åsikt skapas. Det är väldigt snällt och väldigt tråkigt. Ta ståndpunkt. Jag skulle ha uträttat saker innan jag var 25. Jag dumpade tavlan och målen och fortsatte flyga. Swedish bird. I miss you. Konstigt att man saknar tills man får. Ambivalent. Kan inte bestämma. Vill ha allt. Vill se allt. Vill göra allt. Vill känna allt. Kallt. Sätt upp tavlan och fokusera. Som med sparris och linfrön. Broccoli och Yoggut. Vi sprang på varann. Det var ju så. Sen sprang vi med varann. En öde tillfälllighet. Inget har gjorts. Inget som skas. Systersamtal spred värme. Mysigt och kärlek. Och en söt apa som satt på potta. Snart är vi samman och trubaderar. Många skumma varelser här. Otacksamhet gör mig arg. Flygplan är dåliga för miljön och så ger de en rynkor. Jag tror att man ska hålla sig till de sina. Världen har mycket att ge. Överflöd är inte bra. När man kan allt, ser allt, vet allt. Då är det svart på vitt under ytan. De vita visar sig svarta. Alla är svarta. Innanför. Utom morfar. Nedsvärtat skit. Som bajsen i pottan. Vi känner inte längre stanken. Det finns ingen mening i det. Stoltheten är allt vi har. Allt är skit och skiten är underbar!

Inga kommentarer: