Ja bara tänk positivt positivt positivt!
Därför sa jag javisst idag kl halv 9 när jag lyckades öppna ögonen rulla över till andra halvan av sängen och kolla vad det var för meeddelande jag fick. Hoppa in o jobba åt Rasha. Jag som såg en lång dag hemma framför mig av surfande, brevskrivande, barstolsbyggande, bokföring, matlagning ch sånna mysiga och måsten. Nej -Upp o hoppa, musik på, duscha, dansa, glad, frukost, smink, fina kläder, punka på cykel, morgonpromenad, lyckades catcha bussen och ha en trevlig dag på jobb.
Jag insåg att vad jag saknar är famijen. De hade gjort mig lyckliga. Att inte heller Frank har familj här gör det ännu värre. Vi är liksom bara hängande i luften på något vis.
Åtminstonde insåg jag. Så nu vet jag. Min familj är viktigast.
Har verkligen aldrig förstått det på detta viset förr. 24 år skulle det ta att växa upp från trotsen.
3 förvirrade.
Nu vet jag mycket mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar