Jag vill.

Ha. Mitt ett eget hem. Cravings för det.
En liten lya i en stor stad. Ett loft I en gammal fin del av ett pulserande centrum. Där söta små cafeér och sköna barer med livemusik ger en hög mysfaktor 5 trappor ner. Ett liv i Två rum och kök med stora vita fina fönster med spetsgardiner som får solstrålarna att leka i ett skimrande mönster på mitt ljusa gamla trägolv. Här blandas gammalt med nytt. Massa fina bilder på allt jag tycker är fint ska pryda mitt hem. Och blommor. Blommiga fina mönster. Ett vitt kök där massa söta små antika servisdelar dukas upp till en fin kombination. Kaffe serveras i gamla små koppar av olika slag och på bordet står en liten vas med nyplockade blommor. Överallt finns snygga lampor eller levande ljus och kläder hängandes på väggarna. Ett vitt fårskinn där jag kan gosa med en stor kopp te medan regnet smattrar på rutorna. Här äter man bara mt som är bra för själen. Som goda sallader och kladdkaka. Jag har ett underbart synligt skoställ där klackarna står på rad och lockar till ett glas vin nere på hörnet. Men det föreviga problemet som var så charmigt i början får mig att tveka - Gå fem trappor ner och veta att jag måste ta mig upp igen får mig att ringa över några vänner på ett glas vin istället. Klick-klackandet i trappan är mitt favoritljud och doften av en sen kväll i hela lägenheten när jag vaknar morgonen efter. Kläder slängda överallt, vinglas här & där och bara en timme kvar av tvättiden. Men jag trivs. Jag ler. Här vill jag bo.