Vi åkte till Perth. Min man och jag. Förväntansfulla. Vår resa. Vårt liv. Bara vårt.
Vi skulle ju starta något eget. Något bara vårt. Inte hans, som jag hoppar in i.

Mhm. Och där kom verkligheten. Första dagen.
Aj.
Det kanske är som han säger? Inget är bra nog för mig?
Storbråk igår. På väg hem från Bion.

I just miss you. Tårar
. Schtubb.
Ja och där fick jag

Han ser det från sitt håll. Såklart.
Jag ser dte från mitt,
Jag förstår dig. Men det hjälper inte mitt problem. Om du inte förstår o lyssnar.
Kanske är mina problem djupare.

Kanske blir jag aldrig nöjd.
Men hur fan ska jag kunna vara nöjd när alt som betyder något försvinner?
Och det känns som längre o längre bort.

Helt plötsligt händer det. Jag försvinner.